Jag kallar den här presentationen för en släktsaga, då flera av mina anor i denna saga är osäkra. Det beror på att källorna har varit begränsade och inte alltid samstämmiga. Flera av anorna ska betraktas som mina egna teorier. Personernas levnadstid bygger ibland endast på min egen beräkning. Såväl födelse- som dödsår kan slå fel på många år. För att använda skidskyttespråk; det finns nog en del bra träffar i sagan, men det kan bli straffrundor också !
Proband är min ana Britta Persdotter, 1609-1666, som var född i Hov, Hackås, Jämtland, (Skanke-ätten). Britta levde som gift bondhustru i Oldberg, Näs socken, som är en av grannsocknarna till Hackås. Sagan omfattar Brittas anfäder i 20 generationer, och vi har då kommit ned till vikingatiden på 900-talet. Anfäderna fanns i Jämtland ned till tiden för digerdöden omkring år 1350 och fortsätter sedan i Norge, Söderöarna inklusive Isle of Man, Gårdarike (Ryssland), Normandiet, Frankrike, Orkneyöarna och Skottland. Du kan orientera dig över Jämtland, Sverige och Norge på medeltiden på denna karta.

Intressanta rön i forskningen.

• Norske kungen, Magnus VI, 1230-1280, avstod år 1266 Isle of Man och Söderöarna till den skotske kungen Alexander III mot att denne erkände norrmännens herradöme över Orkneyöarna och Hjaltland (Shetland). Skottarna betalade dessutom en engångsavgift på 4000 mark sterling och lovade dessutom årliga avgifter om 100 mark. Varken kung Magnus eller hans rådskrets ville fortsätta krigföringen mot skottarna om makten över Isle of Man. Att försöka besegra skottarna med vapenmakt ansågs inte möjligt, varför man ville åstadkomma ett avtal med skottarna. I samband med denna fred, ordnade man sannolikt sysselsättning i Norge för de överblivna tronkandidaterna på Isle of Man. Bland dessa fanns bl. a. sysslomannen Hallsten Torleifssons, 1272-1345, fader Torleif och moder Maud/Magnhild. Hallsten och sonen Nils, 1300-1354, använde i sina sigill vapenbilder, vilka i hög grad liknar det officiella för Isle of Man.
• I stilleståndstraktaten mellan kung Erik Menved (1274-1319) av Danmark och Erik Magnusson (1268-1299) av Norge från 1295 är det nämnt en Torlack Skenck mellan garanterna (som nr 17 av 23) på norsk sida, som kan vara ett fel för Torleif Skanke, och han kan därmed duga bra som far till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Hallsten Torleifsson, 1272-1345 ? Brevet finns i Regesta Norvegica II, nr 790. Flera av de norska garanterna har varit svåra att identifiera.
• 1345 fick ägarna av Mjälle samt Yttergården nedanför Öneberget, Frösön, Nils Hallstensson, 1300-1354, och hans hustru Kristina Halvardsdotter, överlämna nästan all sin egendom till svensk-norske kungen Magnus Eriksson (1316-1374). I gengäld fick Nils behålla livet för ett dråp han hade begått i Beitnes, Tröndelagen. Kung Magnus såg sedan till att det byggdes en kungsgård på den mark han hade lyckats förvärva, och den stod färdig nedanför Öneberget på Frösön år 1347. Nils var son till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Hallsten Torleifsson, 1272-1345, och Nils hustru Kristina var dotter till lagmannen över Jämtland Halvard Ogmundsson, som kanske var norrman.
• Peder Nilsson, sannolikt bosatt i Hackås, var kanske en son till ovan nämnde Nils Hallstensson. Sonen Karl Pedersson, 1360-1430, övertog år 1394 gården Solkastad (Solstad), numera okänd plats, i Hackås av sin ?farbror Markus Nilsson och dennes hustru, (JHD:I:126). Nämnde Karl Pedersson hade brodern Önd, 1360-1397, i Västerhus, Frösön, och han var fogde över Jämtland. Karl Pederssons gravhäll finns bevarad i Hackås kyrka och Önd Pederssons finns i Frösö kyrka.
• Olof Skanke Nilsson, 1330-1380, som var bosatt i Bergen, Norge, var enligt norska forskare inte en son till Nils Hallstensson. Nämnde Olof hade sonen Nils, 1350-1420, vars två söner Olof, 1400-1455, och Per, 1401-1455, båda blev riddare och riksråd i Norge. Nämnde Pers, 1401-1455, två söner Jöns och Nils tillfångatogs av kung Karl Knutssons folk år 1470 och avrättades i Stockholm för sjöröveri. Nämnde Olofs, 1400-1455, hustru Elisabeth Eskilsdotter och deras söner Olof, Jep och Axel blev under många år sjörövare för att hämnas att deras broder Nils samt fadern Olof och dennes broder Per blivit mördade av Hansans folk i Bergen, Norge, år 1455.
• Ovan nämnde Karl Pedersson, 1360-1430, hade sonen Örjan Karlsson, 1400-1473, som blev riddare och länsherre över Jämtland och Härjedalen, och bosatt i Hov, Hackås. Örjan tjänade den svenske kungen Karl Knutsson, 1408-1470, som 1452 med hjälp av Örjan hade erövrat Jämtland. I Norge hade Karl Knutsson stöd i Tröndelagen, medan de ledande i övriga Norge ville ha den danske kungen Kristian av Oldenburg, 1426-1481, som norsk kung. På Karl Knutsson uppdrag försökte Örjan tre gångar att inta Trondheim, men blev varje gång besegrad eller flydde. Härförare för de segrande norska styrkorna var riddaren och hövitsmannen över fästningen Bergenshus i Bergen, Norge, Olof Nilsson Skanke, 1400-1455, Örjan och Olof förde samma sigill, men var kanske inte släkt med varandra. (JHH:I:312).
• Om man tittar på kartan över de medeltida lagmannaområdena i Jämtland och Norge, så kan man kanske lättare förstå hur viktigt det var för de svenska makthavarna att komma i besittning av Jämtland och Härjedalen. Detta lyckades man med till slut år 1645. Det hade nog inte inneburit några större svårigheter för Danmark-Norge att med Jämtland som utgångspunkt skära av Sverige på mitten och behålla den övre delen av Norrland som danskt-norskt territorium !

© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
188 besök per dag senaste året, (Webalizer).
HTML 4.01 Strict! Uppdaterad 2012-02-09.