Åtalade odelsbönder i Rätans socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
Rätan
Mårten Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; fadern sytades, gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Morthenn Pederssenn).
Lars Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; systern Berit Olofsdotters i Trondheim del om ½ tunna blev befriad; det fanns totalt 7 förbrutna syskonlotter i gården; en broder var hemma och 2 brorsöner fanns i Sverige; en syster bodde i Rätan och hade förbrutit sin andel; Lars skulle bygsla 3 syskonlotter om 1 ½ tunnor; kvinnan Gertruds andel om ½ tunna blev befriad, eftersom hon rymt och var hemma igen; en syster som var hemma var utköpt och hade brev på detta och den andelen behövde inte bygslas; Lars behövde nu bygsla 1 tunna; 3 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Lauritz Oelssenn ibidem; Birrette Ollufsdatter; enn quinde Giertrud).
Nils Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Niels Anderssen i Rettenn).
Olof Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Olluff Nielsenn ibidem).
Erik Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 1 ½ tunnor och 1 fjärding kunde sås på gården och hans andel var 2 ½ fjärdingar; det fanns totalt 10 syskonlotter i gården, varav 6 var förbrutna; en broder i Hedmark, Norge, var utlöst; 2 systrar hade varit i Sverige i många år och belöper det som är förbrutet till 1 tunna säd, och därav skulle bygslas deras syskonlotter; hade ännu en broder och en syster i Hedmark, Norge, vilkas andelar var förbrutna, eftersom de inte hade presenterat sig inom föreskriven tid; andelen om ½ fjärding för en ung syster, pigan Elins blev befriad; 1 ½ tunnor och ½ fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 2 ½ mark; (Erich Pederssen i Retten; Ellinn Pedersdatter).
Olof Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed och av dem hårdeligen varit ansatt samt hans hustru ännu mer; jorden var förbrutet för hans del och en broder, som var i Norge; de andra skulle vara i Norge och på en av systrarnas vägnar - som också hade svurit svenskarna trohetsed - till 1 tunna och 1 fjärding; andelarna för Per Jönsson med sin syster Sigrid om ½ tunna blev befriad; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olluff Jennsenn i Rettenn; Peder Jennsenn med sinn söster Zigrii).
Per Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen egen jord; 2 ½ fjärdingar kunde sås på gården, som tillkom hans hustru; gården var förbruten och fick arrenderas för 1 mark; målet om köp av sin fredlöshet blev nedlagt för sin skröpliga hustrus skull; (Peder Andersenn i Rettenn).
Jon och Erik Olofsson, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; Jon kunde så 1 tunna och Erik ½ tunna, som var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Joenn Oelsenn och Erich Oelssenn).
Turingen
Jöns Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Jens Pederssenn i Thuöringen).
Halvard Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna och 1 fjärding kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Halldword Pederssenn ibidem).
Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna och 1 fjärding kunde sås på gården; länsmannen med flera dannemän hade bevisat, att han hade köpt ut sin broder 'Store' Sivert och de två brorsparterna var 1 ½ tunna, som var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Annders Oelsenn ibidem; Storre Syuffuertt).
Gertrud Gulle och systern Sigrid Olofsdotter, båda levde 1613; 1 tunna hade 'bygslats'; (Giertrud Gulle med sin söster i Norge Zigrii Oelsdatter).
Halvard Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Haldword Oelssenn ibidem).
Sigvard Halvarsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Sigwordt Haldwordssen i Thuöringen).
Ytterturingen
Mikael Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på de förbrutna andelarna för Mikael och brodern Måns Andersson; på hela gården kunde sås 3 tunnor; Anders Månsson hade själv förbrutit gården och hade givit sig till sytning under sin son; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Michell Anderssenn paa Ytterthörringen; Mogenns Andersenn; Anders Mogensenn).
Vitvattnet
Jöns Bertilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände att den kvinna, som blev huggen av Jöns Svensson, hade blivit huggen för att hon inte bar ett ärende som han menade; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; hade också jord i Hogdal om 1 fjärding säd och 5 lass hö, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; (Jenns Bertelsenn i Huidtwattenn; Jenns Swentzen).
Bertil Guttormsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Berttell Guttormssenn i Huidtwattenn).
Klaxåsen
Anders Fastesson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade rymt till Norge och dömdes fri; (Annders Fastessenn i Kluxaas).
Esbjörn Olofsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade rymt till Norge och dömdes fri; (Esbiörnn Oelsenn ibidem).
Bryngelhögen
Per Månsson, levde 1613; hade rymt till Norge och dömdes fri; (Pedder Mogennssenn i Brynnilhöy).
Karin Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Karrenn, encke i Brynnilhöye).
Söderhögen
Gunnar Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hade brorsbarn; Olof Jonsson hade rymt (sannolikt till Norge) och inte svurit svenskarna trohetsed och hans andel om 2 tunnor blev befriad; (Guner Jennsen i Södhöy; Olluff Joennsenn).
Böle
Jöns Svensson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) och hade rymt med till Undersåker; (Jens Swendssen i Böllett).
Ivar, Anders och Nils Björnsson, alla levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; gården var pantsatt till Gunder Jonsson och Olof Jönsson; Gunders andel var ofri och Olofs andel skulle lösas av kungen efter värdering av oväldiga män; det värderades till 16 daler, som kungen skulle utge till barnen.
Högen
Olof Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) men hade rymt och följde inte med till Undersåker; (Olluff Olluffsenn paa Hougen).
Gullik Tidemansson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Gullich Thidemandssenn).