Åtalade odelsbönder i Kyrkås socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
Sjör
Nils och Jöns Eriksson, båda levde 1613; båda hade svurit svenskarna trohetsed; 6 tunnor kunde sås på gården; belöper bägge deras parter, som var förbrutet 6 ½ tunnor; gården fick arrenderas för 9 mark; ty en av deras släkt som nyttjade ½ tunna hade inte angivit sig; (Niels Erichssen, Jens Erichssen bröder i Siör).
Lungre
Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; hans mor änkan Lucia hade jord i Ås om 1 tunna, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Olluff Erichssenn i Louge; hans moeder Lidtze).
Märet Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; behövde inte köpa sin fredlöshet för sin armods skuld; (Maritte enke i Langer).
Bringåsen
Erik Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Erich Anderssenn i Bringaas).
Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hans andel i Kullsta, Ragunda, om 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Anders Oelssenn i Bringaas). (Anders är son till Olof Andersson; brodern Jon Olofsson blev bonde i Kullsta, Ragunda och systern Sigrid Olofsdotter blev gift med Olof Eriksson i Kullsta, Ragunda).
Brynje
Jörgen Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; därom var 3 bröder och en syster som hade förbrutit sina andelar; en var i Norge och den ene brodern och en syster var hemma; 1 tunna och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; Lars Olofsson och Doris Olofsdotter andelar om 3 fjärdingar befriades; (Jörgenn Oelssenn i Bryni; Lauritz Oelssenn och Daritt Ollsdatter).
Björn Björnsson, levde 1613; dömdes fri; (Biörnn Biörnsenn). (Björn blev troligen bonde i Bringåsen och gift med Lisbet Olofsdotter).
Olof och Jon Persson, var inte närvarande; deras bröder uppgav att de var sjuka, och de hade inte svurit svenskarna trohetsed, men svuret dem på annat sätt; deras andel var 1 ½ tunnor säd; 3 tunnor kunde sås på gården och därom var 4 bröder; två bröder hade blivit hemma och förbrutit sina andelar; en bror var i Trondheims län och den andre i Hedmark, Norge; eftersom dessa två bröder inte hade presenterat sig var hela gården förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Pederssenn och Joen Persen i Brynie).
Kläppe
Lars Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården; en broder ägde halva gården och den andelen var också förbruten; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Las Andersen i Kleppe).
Olof Helgesson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed, men gjort det på annat sätt; tillsammans med hustrun kunde 2 ½ tunnor sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Olluff Hagessenn, Kleppe). (Olof hade sonen Helge Olofsson).
Faste Månsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hans hustru hade egendom i Backen, Ås, om en fjärding, som var förbrutet och fick arrenderas för 7 skilling; denna kvinna blev gift i fejden; (Faste Mogenssenn udi Kleppe).